Är han kär i mig?

Jag undrar undrar undrar verkligen om han är kär i mig. Shit, varför är han tillsammans med mig, det kan man ju fundera på. Antingen vill han ha regelbundet sex eller så är han rädd att bli ensam eller nåt. Men det vete fan om han är kär i mig. Ibland verkar han inte ens intresserad. Det blir visst alltid så här! Jag måste ta tag i att läsa dagboken från 2008 så jag kan se hur jag funderade när jag var ihop med Loke. Jag får väldigt starka deja vu-känslor nämligen...

 

Kärlekskris

Jag vet fan inte vad jag ska göra åt det där med Stefan och att han är så trist! Okey, nu har jag kommit så långt att jag förstått att han är kär i mig och vill vara tillsammans med mig men då är nästa fråga: vill jag vara med honom om han ska vara så där? Hur ofta tänker han vara tyst och inåtvänd? Idag när vi steg upp sa han knappt någonting. Och det värsta av allt är när han fnyser åt någonting som jag säger ungefär som "vad pratar du om?" Det näst värsta var att han försökte skylla på mig för att vi missade tåget. "Vi gick ju när du hade sminkat dig klart," sa han. "Nej, jag var klar i god tid och vi satt och tittade på TV en stund!" upplyste jag honom om. Dessutom skulle han gå och köpa ett SL-kort typ en minut innan tåget skulle gå. Herregud, vad är det med honom?


 Vi skildes åt vid T-centralen och då fick jag en massa pussar som plåster på såren. Haaa, som om det skulle hjälpa...
 När jag kom hem var jag rätt så deppig. Allra mest för att jag tycker mig känna igen det här från ett tidigare förhållande: Tomas! Han blev också inåtvänd och trist och ville inte kramas etc. etc. Det började med någon gång ibland och sen blev det bara oftare och oftare. Visst måste jag komma ihåg att de är två olika personer. Även om Stefan är labil är han i alla fall hundra gånger mer jämn i humöret om man jämför med Tomas. Och dessutom är han smartare och mer empatisk. Men ändå, vad är det som händer, varför blir det så här? Är det jag som förväntar mig för mycket? Är det jag som väljer fel sorters män eller vadå?


 En viktig fråga är just: vad förväntar jag mig? Hur mycket kan jag stå ut med utav min pojkväns behov av att få vara en igelkott (=alltså vara lite "off", inte vilja gosa så mycket, sitta tyst)? Eftersom det alltid slutar med att jag analyserar allt sådant här på ett logiskt sätt kom jag fram till att jag kan stå ut med det ibland och med ibland menar jag att han kan få vara lite så där ungefär en fjärdedel av gångerna vi träffas. Han är ju inte som Tomas som ignorerade mig helt ibland utan han bryr sig faktiskt och ger mig en kram då och då. Det som är läskigt är väl i så fall: är detta ett tecken på att han håller på att sluta vara kär i mig? Är det nåt jag borde haja? Jag vill inte att det ska gå så långt som med Tomas.
 Till slut kom jag i alla fall på att jag skulle analysera det här närmare. Jag tror det var Christina som gav mig idén när jag satt och grät över att Tomas var så knäpp på trappan till förrådet på landet. Jag skapade ett dokument på datorn där jag ska fylla i varje dag som vi träffas och sätta betyg i olika kategorier: hur mycket vi gosat och myst, hur mycket respekt han har visat mig eller brytt sig eller lyssnat på vad jag sagt samt hur roligt vi hade det.

 
 Själv ska jag försöka att inbilla mig att han är kär i mig för att undvika en massa missförstånd och gråtattacker. Dessutom är det nog bäst att vi inte ses i helgen. Jag kan ju försöka motivera det med att "det blir mycket mer spännande då när vi väl ses!"

 
Kika i Arkivet för fler inlägg

Duktigast på att skriva kommentarer denna vecka

http://filippaj.devote.se
filippaj
http://cheersarah.devote.se
cheersarah
http://modebyjossan.devote.se
modebyjossan
http://angelinaslife.devote.se
angelinaslife
http://majasoderbergs.devote.se
majasoderbergs
http://anniees.devote.se
anniees
http://sofiecaroline.devote.se
sofiecaroline
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://karleksblogg.devote.se